I skymningen av dagens ljus, Där stjärnorna tänds i sitt tysta brus, Vi samlas här, hand i hand, För att minnas dig i detta fridfulla land.
Ditt skratt, din röst, din varma famn, Ljusglimtar i livets eviga drama. Du lärde oss att älska, att drömma, att se, Hur livet kan vara, hur skönhet kan ske.
Nu vilar du lugnt, bortom tidens ström, Där drömmar blir eviga, i nattens sköna dröm. Men i våra hjärtan, där lever du kvar, Som den ständiga stjärnan, som aldrig försvinner därifar.
Så låt oss nu tänka på allt som var gott, På stunder av glädje, på tårar och skratt. För i livets stora kosmos är du en del, Ett evigt ljus, en oändlig själ.
Vila i frid, kära vän, Tills vi möts igen.